Jag och Jojo möttes upp för att gå en härlig rask kvällspromenad intill havet. Vi var ute länge och pratade om allt mellan himmel och jord, mestadels om framtiden. När vi väl kom ner till vattnet möts vi av en oändligt vacker solnedgång som lyser i oranga, lila och rosa färger mot det fina havet. Mitt i denna idylliska syn hör vi ett oavbrutet kvackande och vi ser hundratals svarta "prickar" i havet. När vi kommer lite närmare hörs kvacken tydligare och tydligare, de små svarta prickarna visar sig vara hundratals ankungar, deras mammor och några pappor. Varken jag eller Jojo har någonsin sett så många ankungar, det var helt makalöst. Alla ankor kvackade, ankungarna hade en ljus röst och de vuxna lite mörkare, det var en riktig skönsång! Vi kunde inte bara gå förbi och vi satte oss på vars en sten och njöt av livet!







Alla svarta prickarna i vattnet är ankor, kunde inte få med alla på en och samma bild så många där var!


Här satt vi och njöt tills........ Tre ankhanar simmade förbi en 6-7 meter ut i havet och jag ville ha en fin bild på dem. Jag har fötts med en fantastiskt onödig talang, jag kan prata Kalle-Anka-språket och när ankorna simmade förbi kvackade jag till några gånger för att fånga deras uppmärksamhet, och det fick jag. Ett, tu, tre så gör de tre ankorna en 90 graders vändning och simmar rakt emot oss. De kom närmare och närmare. När de kom 3 meter ifrfån oss började vi bli rädda. Ankorna började kvacka högljutt och de öppnade sina näbbar och flaxade. Sedan lyfte dem emot och och vek sedan av. Det är inte varje dag man blir attackerad av Quack Pack! Usch, det var lite obehagligt men vi lyckades undkomma de farliga ankornas näbbar!
Här är Qusck Pack



Här simmar dem mot oss


Och detta är sekunderna innan dem attackerade, synd att jag inte har någon bild när dem flög men vi var tvugna att göra en manöver för att säkra vår överlevnad ;)


Dagens lärdom: Kvacka aldrig till ankor!